Urbex stockholm

Okej, så idag så var jag (Mammoth.) ute på Ue igen (vettefan vad Pluto håller hus nuförtiden, hon var iaf inte med och lunchade med oss.).

Det hela började när jag och min vän Gerre (ja, han var också med igår.) var och lunchade tillsammans. 

Efter att ha ätit visste vi inte riktigt vad vi skulle göra så vi stack ner till Atlas.

Jag klättrade upp före honom (han skulle tydligen kolla in en sak.) och denna gång märkte jag att jag knappt skakade ett dugg. 

Gerre kommer efter mig och tillsammans går vi upp för den andra stegen, upp för bron.

Vi går ut ett par meter och kommer vi plötsligt till den delen där ingen utav oss vågat gå ut. Gerre kollar ner mot vattnet (som nu är precis under våra fötter!) och säger "om vi ramlar nu så är vi rätt så körda.." Säger han och fortsätter att babbla om vad som skulle kunna hända om vi hade oturen att ramla ner.

Jag kollar bakåt på honom och suckar.

Plötsligt råkar jag trampa på en lös platta och det känns som att hela bron skakar.

Gerre går hack i häl på mig och snart står han också på den lösa plattan. 

Han skriker till och säger "Shit! Jag vet inte riktigt om jag vågar gå ut längre. Gå du först så kommer jag efter..".

Jag kollar lugnande på honom och går framåt. Även fast jag egentligen är sjukt rädd och inte vill något annat än att gå tillbaka så fortsätter jag in.

Jag kollar ner och ser plötsligt att vi har gått över över halva bron och börjar nu komma till slutet utav bron.

Jag kollar bakåt och inser att Gerre står flera meter bakom mig. även fast jag är hur rädd som helst så fortsätter jag in i mörkret.

Jag känner hur mörkret omsluter mig och jag ser knappt något längre.

Sedan kommer Gerre, han tänder sin ficklampa och klättrar ner för en liten stege.

Han lyser snabbt omkring sig och jag hinner se att det rinner vatten till vänster om oss. Han kollar ner och säger "ska vi gå ner här så måste vi vara jävligt försiktiga. Den där trä-saken där nere ser inte ut att hålla så värst bra.."

Jag avbryter honom och säger "dessutom så är vi mitt inne på en parkering..såg du inte de där feta gallerna vi passerade? Vi skulle ju lätt kunna bli inlåsta här!".

Så vi vänder oss om igen och går tillbaka.

När vi till sist står ca 10 m från Atlasmuren så upptäcker Gerre att det finns en stege ner. 

Han sätter sig ner och är påväg att klättra ner när jag stoppar honom och säger oroligt "Vart ska du?", han kollar ner i mörkret och säger "ner!".

Han plockar fram sin ficklampa och lyser lite omkring sig, snart upptäcker han att stegen leder ner till tågspåren och vänder tillbaka.

Vi går tillbaka till Atlas och när jag precis ska öppna upp gallret igen så vänder sig Gerre om och säger "vänta!"

Han tar fram ficklampan och lyser inåt mot stället som han kollat in igår.

Han säger att det kanske skulle kunna gå att pressa sig igenom, jag kollar lite oroligt på honom och säger "men..ska vi inte vänta på de andra innan vi går in där?" Han mumlar något och klättrar ner.

Snart är vi båda nere och vi har börjat gå ut från St:Eriksbrons Armhåla.

Nu är vi äntligen ute i solljuset igen, det har slutat att regna och jag kan äntligen andas ren luft fri från smuts och damm.

Gerre kollar ner på sina byxor och upptäcker att hela han är täckt utav smuts och damm från St.eriksbrons armhåla (nej, nej, inte ett dugg svårt atat förklara varför vi var täckta utav smuts för lärarna)

tja, det

/Mammoth.